Solen är på väg upp

Vi sitter på en brygga, solen är på väg upp. Vi delar på en cigarett; när jag tar emot den kan jag inte hjälpa att tänka att det är det närmsta jag varit hennes läppar. Vi sitter stilla, hör vinden blåsa svagt genom björken ovanför oss. Jag skickar tillbaka cigaretten, hon tar ett bloss. Till slut säger jag det äntligen, nästan tanklöst. "Jag älskar dig". Hon ser förvånat på mig, hostar till. Hostar igen, och igen; kräks sedan rödvin som rinner mellan plankorna, droppar ner i vattnet. Jag fortsätter: "förlåt".